fredag 15 februari 2013

På Mallorca är grisfesternas tid förbi

Från att vara ett avskräckande exempel på exploatering av turism har Mallorca sakta men säkert arbetat sig i branschens finrum. Numera är Mallorca är ett föredöme för turism i Spanien.

 

Ja, än i dag finns det de som fnyser åt Mallorca. Tänk vad detta varumärke har fått lida för de billiga resor som Simon Spies och andra ordnade under 1960-talet, då halva folkhemmet semestrade på denna fantastiska ö. Det var då det, numera är Mallorca ett föredöme för sitt kvalitetstänkande när det gäller turism. Hit åker delegationer från det övriga Spanien för att ta del av Mallorcas resa från avskräckande exempel till en förebild när det gäller så kallad kvalitetsturism. Palma är en intressant stad med omkring 400 000 invånare ständigt bevakade av sin majestätiska katedral. Här finns numera ett härligt utbud av restauranger och förutsättningar för shopping för den som vill ha en paus från sol och bad. Och för dem som är intresserade av golf finns det minst fem banor på behagligt avstånd från Palma. En av många intressanta banor är Golf Son Gual, där bland annat seniortouren spelat.
 
På Golf Son Gual hade jag förmånen att se seniortouren spelat

 Golf och SPA är stort på Mallorca och turistorganisationen Illes Balears, www.illesbalears.es har tagit fram ett gediget informationsmaterial när det gäller Golf, SPA och övrig turism. När man är på Mallorca är det nästan ett måste att hyra en bil för att ta del av öns varierande landskap. En annan intressant golfbana är Marriott´s Son Antem där hotellkedjan Marriott lyckats med en helhetslösning med golf, tennis och SPA.
 
Annars när det gäller Mallorca och golf så är det Club de Golf Alcanada som man så här efteråt minns bäst. Banan ligger mycket vackert i en sluttning mot havet vid Alcudiakusten på norra Mallorca. Porsche har sponsrat och en av golfbilarna har en front från Porsche.
 
 
Club de Golf Alcanada med utsikt mot Medelhavelhavet.
 
 
 
Club de Golf Alcanada sett från Medelhavelhavet.
Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se

 

 

lördag 9 februari 2013

Island – en ö en saga

När man färdas över de ökenliknade stäpperna inåt landet eller i de djupa lavinerna vid kusten blir man hela tiden påmind om Islands historia, som också är en del av den gemensamma nordiska historien.

 

Vid landningen i Käflavik blir man varse om att flygplatsen har en vital transittrafik, anpassad efter USA-planens tidtabell. Här är det många som byter plan för sin destination i Europa när de kommer från USA. Någon jag talade med konstaterade att många turister som reser till Island inte kommer längre än till Reikavik.
 
Rögnvaldur Guðmundsson, i mitten av bilden är projektledare för projektet Saga Trail Iceland, Islands sagaturisme, Organisationen för sagaturisme på Island, Samtök um sögutengda ferðaþjónustu, en sammanslutning av 28 entreprenörer som arbetar lokalt med kultur- och sagaturism på Island.
 
 
Och visst finns det mycket i huvudstaden, här har till exempel entreprenören och designern Ernst Backman byggt upp ett informationscenter, Sagamuseum. Där man på ett mycket tillgängligt sätt kan ta till sig den Isländska historien. Högst upp i denna lite speciella byggnad finns en restaurang som i ett sakta mak snurrar så att du under två timmar ser Reykjavik runt om. Har man intresse att ta till sig Islands fantasiska historia, som också är en del av vår svenska historia, kan det vara klokt att först besöka Sagamuseum innan det bär av på olika aktiviteter på ön. Det isländska ordet saga betyder historia.
 
 
 
Saga Trail Iceland Islands sagaturisme Organisationen för sagaturisme på Island, Samtök um sögutengda ferðaþjónustu, är en sammanslutning av 28 grupper som arbetar lokalt med kultur- och sagaturism på Island. Där drivkraften för de olika entreprenörerna är att presentera isländsk kultur och historia på ett lokalt och intressant sätt.

 

Projekt har fått ett stort gensvar bland dem som arbetar med landsbygdsturism runt om i världen. Projektledaren Rögnvaldur Guðmundsson har bland annat fått en inbjudan från Sicilien där de vill ta del av deras lyckade projektarbete. Det som förvånade mig var att man klarade sig så bra med att göra sig förstådd på svenska. Mycket beroende på att Island varit både dansk och norskt, plus att många islänningar har studerat på universitet i Sverige. När man besökte sevärdheter eller museer frågade guiden, ska vi tala isländska, skandinaviska eller engelska.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se


 
 

Danmark - Upplev spökande danska slott

Efter en vecka på danska spökande slott kunde jag konstatera att de danska spökena är ganska trevliga. På det ena slottet efter det andra i Danmark berättade man tårdrypande historier om spökande pigor som ”gick igen”.

 
 
Jo, det var ofta pigor i 18-20-årsåldern som man slagit ihjäl efter att de blivit gravida. Inte allt för sällan var det slottsherren själv som var gravören och som hämnd var det ofta dessa pigor som spökade. Men så avslutade man alltid sitt berättande med att förklara att det var snälla spöken.

 

På Kokkedal Slot fick jag förmånen att få ligga i det rum där det enligt hörsägen skulle spöka. Jag måste erkänna att jag efter att åkt runt några dagar på dessa slott där det stora temat var spöken, blev jag lite påverkad. Jag tittade under sängen innan jag la mig. Tro mig eller ej, man blir påverkad. Trots att jag intellektuellt inser att det handlar och paketering och marknadsföring av dessa slott. Turister ska ju ha en historia och gärna lite spänning. www.slotshotel.dk

 På Højriis slot i Mors, där får turisterna spänning. Där gäller det att finna mördaren. Man har riggat en mordgåta i en mycket autentisk miljö. Här gäller det att följa spår som leder dig runt hela slottet, där du har möjligheter att testa dina färdigheter som detektiv. Här finns två svårhetsgrader, en för mästerdetektiver och en som är en aning lättare. Ett populärt utflyktsmål för alla åldrar och inte minst för barnfamiljer, där belöningen är ett diplom. www.hojriis.dk

På Højriis slot har de riggat en mordgåta i en mycket autentisk miljö. Här gäller det att lista ut vem mördaren är. Ett populärt utflyktsmål för alla åldrar och inte minst för barnfamiljer.

 I Danmark finns det många intressanta slott och kronan på verket enligt många är Voergaard Castle som fungerar som ett slottsmuseum. Slottet har en omfattande samling av europeisk konst och möbler, bland annat verk av Goya, Rubens, Raphael och El Greco och skatter från Napoleon I, Ludvig XIV, Louis XVI och Marie-Antoinettes personliga möbler. Hemsida www.voergaardslot.dk

Text och foto: Göran Rydell

 

 

Kenya på väg tillbaka som turistland


 Lite syniskt kan man konstatera att nu är det kanske rätt tillfälle för en semester och safari i Kenya. Efter de politiskaoroligheterna för något år sedan är det fortfarande förhållandevis få turister i landet, något som bör påverka priserna för resor nedåt. Men Kenya är sakta men säkert på väg tillbaka till att vara det stora turistland som det var innan oroligheterna.

När jag var i Kenya låg turismen nästan helt på sparlåga. De som sålde souvenirer hade det tuft.

 

  Detta var min första safari, och det som förvånade mig var att man kom djuren så nära. Här lekte elefantungarna ute på savannen och jag lyckades få bilder på the big five. Det fina med de här safariresorna är att man kommer djuren så nära att man för det mesta klarar sig med en ganska ordinär kamera. Själv åkte jag med Jumbo Tours.
 
Kenya är som ett stort uppdukat smörgårdsbord, och beskrivs gärna som kontrasternas land. Det ligger i hjärtat av safariområdet med ett variationsrikt utbud av djurliv. Kenya är det klassiska safarilandet med stora stäpper med hjordar av elefanter, sebror, antiloper och andra gräsätare i detta något udda landskap.

I bakgrunden kunde man se ett snötäckt Kilimanjaro.

Utan tvekan är det en speciell känsla att en tidig morgon med ett snötäckt Kilimanjaro i bakgrunden fotografera lejon. Här erbjuds en mängd varianter på safari där man kan uppleva och fotografera djuren i deras rätta miljö. Själv var jag med på några varianter av safariturer som erbjöds, och lyckades med kameran att dokumentera The big five, Lejon, buffel, noshörning, leopard och elefant. När denna vecka var över jag ganska trött, efter alla upplevelser och brist på sömn. Det jag ångrar är att jag inte stannade ytterligare en vecka för sola, bada och snorkla vid Kenyas kust.

 

Kenya är verkligen Afrika
Under min safari färdades vi åtskilliga mil på allt från breda asfalterade landsvägar till gropiga grusvägar. Genom byar med marknader, där småbönder sålde det de odlat. Det fantasiska var alla dessa färgsprakade hus, lukterna och människor klädda i starka färger. Här fick jag lära mig att man kunde stapla potatis i pyramidform.

Många fäder cyklar långt för att hämta vatten och ved.

Visst fanns det en hel del bilar och olika typer av fordon. Men, det jag mins var det kämpande folket, där många fäder cyklade långt på en överlastad cykel för att hämta vatten och ved. Och där man tog man tillvara vägrenen för att odla sin potatis för sitt husbehov.

 

När vi hade landat i Nairobi bar det iväg ut på en 2,5 timmars resa till Kenyas högland, in i skogarna vid foten av Mount Kenya. Övernattning på Mountain Lodge, där det finns en stor veranda vid ett belyst vattenhål. Där kunde man sitta i den ljumna kvällsluften och se när djuren kom för att dricka.


 

 

Här fick vi vara med om skogsvandring med en botaniker som var kunnig på medicinalväxter. Han visade oss vilka växter som var bra mot nässelklåda med mera. Till en början nonchalerade jag nässlorna eftersom jag hade långbyxor, men det spelade ingen roll, nässlorna brände igenom. Det jag mest mins var de snabba och intensiva myrorna, man behövde inte stå sill många hundradels sekunder innan myrorna var på väg upp efter benen. Det var min första bekantskap med de afrikanska vilda djuren. På väg till Masai Mara för få uppleva djuren på de olika nationalparkerna passerade vi ekvatorn och där kunde man av kreativa entreprenörer köpa sig ett bevis på att man passerat. Visst är det något speciellt med att få uppleva Afrikas vilda djur på så nära håll. Nu kan man hoppas att det politiska lugn som råder håller i sig. Här finns så mycket där Safari endast är en del.

Text och foto: Göran Rydell

fredag 8 februari 2013

Finska Levi – alpby i skandinavisk tappning

 I norra Finland väntar man på att de svenska vinterturisterna ska ta till sig Levi på samma sätt som britter och ryssar. Från Levis sida har man marknadsfört sig starkt mot Ryssland och Storbritannien.

 Nu väntar man på att svenskarna också ska upptäcka Levi. I Levi satsar man nu intensivt på golf och fiske under sommaren för att inte vara helt beroende av skidturism. Sedan den december 2009 har SAS vintertid direktflyg till Kittilä, 15 kilometer från vintersportorten Levi. En oas för dem som vill uppleva en ”alpby” i skandinavisk tappning.

Från liten by till världskänd vintersportort
Levi har under de senaste åren vuxit rekordartat. Här har det från nästan noll vuxit upp en kärna med butiker, restauranger och hotell mitt i byn, på kanten till en av nedfarterna vid det alpina liftsystemet. Runt torget i byn ligger det stora hotellet Sokos uppdelat på tre fastigheter, vilket innebär att man trots en enorm expansion har man lyckats med att behålla bykänslan.


 
Det fantastiska med Levi är att näringsliv och politiker har bestämt sig för att sätta Levi på världskartan som vintersportort. Att det är hög klass på slalombackarna vittjar ett arrangemang för Världscupen under oktober 2008. Men på den lilla orten Levi finns det inte bara aktiviteter för skidåkare, här finns en bred satsning på olika typer av aktiviteter

På några år har den lilla byn Levi förvandlas till en metropol med status för alpint World Cup.

Ryssarna brände byarna
Ett av de företag som tillhandahåller olika typer av aktiviteter är Loma Paksu, som drivs av bröderna Paasirova. Deras anläggning ligger lägligt vid en liten sjö där de plogar en bana för långfärdskridsko, och här hyr de ut all den utrustning man behöver för att få uppleva den finska lappmarken. Sommartid är det bland annat fiske och forsränning som gäller. När vi körde genom Erkki Paasirovas hemby, sa Erkki något som fick mig eftertänksam. Denna by var enda byn i den här trakten som ryssarna inte hann att bränna ned innan de gjorde reträtt. Vad håller jag på med tänkte jag i mitt stilla sinne medan Erkki berättade vidare om att Madonna och andra kändisar hade köpt exklusiva hus här. Här åker jag omkring i olika världsdelar, fyra dagar på varje ort. Skriver om hotell, nedfarter och badstränder.
Han gav mig verkligen en tankeställare. Hade lust att stiga av ekorrhjulet, stänga av telefonen och ringa hem för att meddela att jag kommer att stanna här ett tag tills det mentala hunnit i fatt mig.



Genuin turistföretagare
Samtidigt var jag glad över att ha tagit initiativet till att inte bara hålla till i byn. Jag bad turistkontoret presentera mig för en genuin turistföretagare verksam i någon av byarna runt Levi. Erkki berättade också att han bland annat är jultomte för ryssar och engelsmän. En del av dem kommer till Erkis anläggning över dagen. Kommer på morgonen med ett plan och åker sedan hem på kvällen. Kittilä flygplats ligger på bekvämt avstånd från skidorterna Levi och Ylläs, med möjligheter till en mängd vinteraktiviteter som skidåkning, safari med renar, hundspann och bastubad med svalkande vinterbad.



Jussi Töyrylä på Levi Turism konstaterar att de genom satsningar på bland annat fiske och golf bättre än tidigare lyckats med att jämna ut skillnaden på antalet besökare mellan sommar och vintersäsong.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se

Belgien: Cykling i Antwerpen

Antwerpen, sug på den. De flesta av oss får förmodligen inte några större positiva vibrationer, när man hör talas om Antwerpen. Men jag har varit där på ”Cykling i Antwerpen”, och fick mersmak, konstaterar turistjournalisten Göran Rydell.




 Trakten runt Antwerpen är mycket platt, de enda backarna vi råkade ut för var broar över kanaler och motorvägar. Vi cyklade genom de judiska kvarteren, där diamanthandeln är dominerande, ut via förstäder till rena landsbygden. Cykling som turistnäring är mycket väl organiserad i Belgien. Här finns numrerade cykelleder kors och tvärs, och inför varje dags etapp väljer man en intressant rutt.
På styret fäster man en lathund med nummer på den rutt man ska cykla. Sedan är det bara ha koll på de vägvisare som med jämna mellanrum dyker upp. Vår färd gick invid kanaler, förbi lantgårdar, kloster, bryggerier och fält med sparris där vi möttes av glatt vinkande cyklande turister och ortsbor. Vi bodde på trevliga hotell med varierande standard och pris. Efter vägen stannade vi till i byarna för lunch eller glasspaus vid något gårdsmejeri, och då var det husets glass som gällde.

Restaurang Het Pomphuis, kan rekommenders. Den ligger i ett före detta pumphus till en torrdocka i Antwerpens hamn.

Sitt rykte till trots är den gamla industri- och hamnstaden Antwerpen numera delvis upprustad. Här möts det moderna Antwerpen och dess historia. Vill man uppleva den gamla varvs- och hamnmiljön kan jag rekommendera att inta en måltid på restaurang Het Pomphuis, ett före detta pumphus till en torrdocka i Antwerpens hamn. Hemsida: www.hetpomphuis.be
 

Här finns numrerade cykelleder kors och tvärs, och inför varje dags etapp väljer man en intressant rutt.



Efter vägen stannade vi till vid ett litet gårdsmejeri, och då var det husets glass som gällde.


Cykling som turistnäring är mycket väl organiserad i Belgien. Vår färd gick invid kanaler, förbi lantgårdar, kloster, bryggerier, fält med sparris och möttes av glatt vinkande cyklande turister och ortsbor.
 
Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se
 
 
 
 
 
 

torsdag 7 februari 2013

Irland: Doonbeg Golf Resort – en okänd pärla på irländska västkusten

Doonbeg Golf Resort är det lätt att förälska sig i, inte bara i själva banan utan i hela anläggningen med det nya exklusiva klubbhuset, som ser ut som ett gammalt slott, det flacka landskapet i sydvästra Irland, utsikten över Atlantkusten och den lilla byn med sina pubar.


 På flygplatsen i Dublin träffar vi ett svenskt par, Sven –Olof och Inga-Britt Backhans från Oskarshamn, som spelat golf på Irland varje sommar i sjutton år.

– Doonbeg? Den banan har vi aldrig hört talas om, säger de förvånat.

Men inte så konstigt, banan är ganska ny. För tio år sedan var det bara ett avsides kustområde som mest bestod av sanddyner.

– Ett lokalt bolag tyckte dock att det skulle vara en idealisk plats för en linksbana, berättar Joe Russell, chef för Doonbeg Golf Resort, för Bulletin och fortsätter:

– De köpte marken av fyra lokala bönder. Sedan kontaktades männen bakom mästerskapsbanan Kiawah i USA och de engagerade Greg Norman som står för designen. Undan för undan har anläggningen utvecklats och år 2010 utsågs den till Best European Golf Resort 2010. Den håller högsta standard i alla avseenden.
 
-Det första hålet, ett mycket utmanande par-5-hål på 518 meter. När du står där på första tee och folk iakttar dig från puben vill det till att du kan koncentrera dig på slaget, berättar Joe Russell,
Doonbeg Golf Resort.


En bana för alla
Även höghandikappare kan få en härlig golfupplevelse på banan trots att den är designad som en mästerskapsbana. Det finns fyra utslagsplatser, blå, vit, gul och röd och den sistnämnda förkortar banan avsevärt och gör den inte fullt så utmanande för oss med lite högre handikapp.

Spelar man banan första gången rekommenderas hjälp av en caddie. Ibland blir man förvånad över ett råd man får, men följer man det, om man nu lyckas med det, inser man att, jo, det var rätt.
– Våra caddies räknas som de bästa på Irland, alla vidareutbildas varje år, de har lång erfarenhet och gör alltid sitt bästa för att golfaren ska njuta av golfupplevelsen, förklarar Russell.



Utmanande hål
På frågan vilket som är Joes eget favorithål svarar han:
– Det första hålet, ett mycket utmanande par-5-hål på 518 meter. När du står där på första tee och folk iakttar dig från puben vill det till att du kan koncentrera dig på slaget. Ett annat utmanande hål är det fjortonde, ett kort par3-hål bara, men det finns ingenting mellan tee och green, förutom en djup ravin med tjockt och långt gräs. Det som kan störa ens koncentration är också den fina utsikten över Atlanten och bruset från vågorna.

Inte bara golf
Väl tillbaka i det magnifika klubbhuset kan man äta en bit mat i Long Room Restaurant, ta en ”pint of Guinness” eller ett glas irländsk whiskey i Darby’s Pub eller slappna av i White Horses Spa.







Och det finns mer att göra i Doonbeg än att bara spela golf.
– Det finns möjlighet att ta en ridtur, surfa på Atlantens vågor eller ta en tripp i omgivningarna och naturligtvis till de världskända Cliffs of Moher, klipporna som blivit utsedda till ett av världens sju underverk i naturen, tipsar Russell.



Och själva byn Doonbeg med sina små restauranger och butiker ligger bara en och en halv kilometer bort. Där kan man uppleva det irländska publivet, träffa lokalbefolkningen och njuta av traditionell irländsk sång, musik och dans.

 
Text: Börje Samuelsson
Foto: Göran Rydell
www.bulletin.se
 

Polen: Gdansk – en del av vår historia

Efter 40 års ryskt förtryck har åter Gdansk blivit en av de stora handels-, kongress- och turistmonopolerna runt Östersjön. Här finns ett 50tal hotell med tillsammans drygt 6000 bäddar.

Trestadsområdet Gdansk, Gdynia och Sopot med sina omgivningar ger känslan av en genuin storstad där man finner det mesta. Årligen besöks trestadsområdet av fem miljoner besökare. Under den ryska ockupationen var dess östersjökust ett populärt tillhåll för semestrade polacker.

Från att vara en fiskeby vid Östersjöns kust fick Gdansk ett uppsving med Hansan under 1300- talet. En av de gamla byggnader som finns kvar är den medeltida hamnkranen som idag är en del av sjöfartsmuseet. För den historiskt intresserad kan Gdansk erbjuda en mängd intressanta byggnader.

Från fiskeby till Kongresstad
Den första september 1939 inleddes här andra världskriget. När ryssarna hade bombat färdigt för att rädda polackerna från tyskarna, var 97 procent av bebyggelsen i ruiner. Sedan dess har Gdansk efter 40 års ryskt förtryck åter blivit en av de stora handels-, kongress 2 2/11 och turistmonopolerna runt Östersjön. Här finns ett 50-tal hotell med tillsammans drygt 6000 bäddar.

Solidaritet föddes i Gdansk
Till min stora förvåning var inte Solidaritetsmuseet inrymt i den typ av byggnader som man brukar finna museer. Nej, snarare ett hål i gatan vid en starkt trafikerad gata, med en trappa ned till underjorden där man normalt är van att finna toaletter. Men väl nere i underjorden blev man rikt belönad med kunskap om vad som egentligen hände från upptakt till final.

När jag var där avlöste skolklasserna varandra för att ta dela av utställningsmaterial och informationsfilmer. Den som vill köpa en Solidaritetströja kan göra det här till halva priset mot var det kostar i andra butiker.

En annorlunda restaurang



 
Vi frågade i hotellets reception efter ett lite speciellt och annorlunda ställe där vi kunde tillbringa kvällen med god mat och dryck i polsk anda. Svaret kom snabbt, ”men ni kommer inte att hitta dit, det är bäst att ni tar en taxi, så hjälper er chauffören att finna ingången”. Gissa om vi blev fundersamma.
 

Restaurangen skulle heta Zejman och ligga på den lite ruffiga sidan av vattendraget som i de här kvarteren delar staden. Taxichauffören visade oss in på en stig omgiven av högt gräs som ledde oss till något som påminde om en ödetomt. På andra sidan vattnet kunde vi se nyrenoverade hus med fina restauranger och hotell. Vad är detta, frågade jag mig. Får man vara så dum att man i Polen frågar efter ett annorlunda ställe och tror att de ska förstå vad vi lägger i bemärkelsen annorlunda.

Jo, det får man. För att det visade sig sedan att vi kom till ett helt fantastiskt ställe präglat av hamnmiljö och sjömanskap. Det var bara sjöbusarna som saknades. Maten var mycket bra och på borden stod ett antal ”helrör” med sprit som på vilken annan hamnkrog som helst, i varje fall enligt min fantasi.



Polens finaste hotell
Det var från Grand Hotell i Gdansk som Hitler följde invasionen av Polen den första september 1939. Sifitel Grand Hotell är även numera det finaste hotellet i Polen och inte minst det traditionsrikaste. För dem som är intresserade av slott i gotisk stil kan rekommenderas en timmes bilresa från Gdansk för att besöka det medeltida slottet Malbork, med byggnader på 21 hektar. Slottet påstås vara en av världens störstategelbyggnader.


 

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se


 

Orbaden i Hälsingland:I begynnelsen ett tillhåll för dekadenta skådespelare och konstnärer

 


Efter Ljusnans strand ligger konferensanläggningen Orbaden, en oas för dem som här under några dagar har möjligheter att varva ned. Hotellet och badorten har funnits sedan 1925. Till en början ett tillhåll för dekadenta skådespelare och konstnärer från Stockholm. Här fick man nämligen bada med tvådelad baddräkt. Mycket spännande! Något som snabbt spred sig i trakten och i landet.

Under 1920-talet åkte man hit upp från Stockholm för att bo på hotellet, och bada i Ljusnans klara vatten vid den fantastiska sandstranden alldeles nedanför hotellet. Det var kanske naturen och miljön runt omkring som drog, och inte minst den fina luften.



Helene Åkerström som numera driver Orbaden Konferens & Spa berättar att här stannade tåget från Stockholm. En del av dem som klev av var kända skådespelare och artister. Anledningen var att ägaren till Orbaden var Dramatenskådespelaren Elis Ellis, och han drog naturligtvis med sig kollegor från Dramaten och Stockholms nöjesliv i övrigt.

- Det sägs att de riktigt fina människorna åkte till västkusten och södra Sverige. Medan de lite mer dekadenta kom hit. Här fick de dessutom bada tvådelat, vilket man inte fick på så många ställen.



-Det var naturligtvis mycket spännande, och bidragande till att man fick extra mycket gäster. Under andra världskriget var Orbaden stängd under några år. 1947 köptes anläggningen av Korsnäs Marma, som nyttjade den för bland annat husmoderssemestrar för sina anställda. Ju fler barn de hade desto längre fick de stanna.

2002 tog Helene Åkerström över driften av Orbaden och sedan dess har hon jobbat utåtriktat med att få boende från bland annat Mälardalsområdet att upptäcka Orbaden och Hälsingland. Hon vill profilera anläggningen som en kurort och det är framförallt SPA-avdelningen som hela tiden utvecklas.

-Vi har byggt en ny restaurangdel där nästan alla bord har utsikt över älven. Det som tidigare var matsal är nu konferenslokal. Vi arbetar mycket med egna aktiviteter och använder duktiga instruktörer som finns i området till exempel Malin Berghagen för yoga. Gästerna kan till exempel prova yoga boxercise och afropower-dans.

Frisk konferens är ett populärt tema för företag, säger Helene. Att koppla in fysiska och psykiska avkopplingspass i konferensen. Det passar väl in här, eftersom anläggningen i sig ger en rofylld känsla. Och när det gäller maten så är Helene Åkerström noga med att poängtera att de försöker att jobba med närproducerat på alla sätt.

Här rekommenderar vi gärna våra gäster en tur på nyrustade vandringsleder till exempel en tur till toppen på Åsberget, den gamla skidbacken, den sträckan  är 4-5 km, lagom för en lördagstur innan man tar sig ann sin SPA- behandling. Här finns också möjligheter till cykling, paddling och här finns roddbåtar för fisketurer på älven. Enklare fiskeredskap finns att låna, och fisk finns det gott om intygar Helene Åkerström.
Vintertid har de många återkommande gäster som ägnar sig åt långfärdsskridsko på älven och Längdskidåkning.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se


 

Extremadura, Spanien - Ett eldorado för den kräsne resenären


Extremadura, Spanien - Ett eldorado för den kräsne resenären
Är du intresserad av det genuina Spanien, dess kultur natur, mat och gärna kopplar av med golf? Då bör en resa till Extremadura vara perfekt.



För många skandinaver är Regionen Extremadura helt okänd, trots att den är en av Spaniens mest orörda pärlor. Det norra området omfattar grönskande dalgångar och är fylld med några gammaldags byar som gör den till en intressant del av Spanien, ligger i inlandet på gränsen till Portugal. En intressant del av Spanien för dem som är intresserad av kultur, natur, mat och inte minst golf.

Som ett komplement till kultur och natur kommer golfen att bli en viktig beståndsdel i Extremaduras satsning mot skandinaviska besökare. Här inriktar man sig på den kräsne resenären som vill uppleva något inhemskt genuint. I Extremadura finns det gott om bra hotell och restauranger, men av tradition är besökarna till huvudsak spanjorer, vilket gör att det inte alltid är så lätt att göra sig förstådd på andra språk än spanska och portugisiska.

Golfbanorna här är mycket bra, ofta med en varierad natur, och bli inte förvånad om du får sällskap av storkar på banan. De banor vi besökte hade mycket bra restauranger i anslutning till sina klubbhus.

Det är lite besvärligt att ta sig till regionen. Men väl värt besväret. Från flygplatserna i Madrid och i Lissabon är det en två-tre timmars bil eller tågresa som gäller, alternativt är ett inrikesflyg till Badajoz.

Fakta om Extremedura
Statsskick: Extremedura är en autonom region i Spanien. Valuta: Euro. Tidszon: Samma som Sverige. Klimat: Relativt sett milt året runt, med högre värme och ibland hetta under sommarmånaderna. Rikligt med regn på våren och hösten. Yta: 41 602 kvadratkilometer, 8% av hela Spaniens yta. Befolkningsdensitet: 25 per kvadratkilometer.  Folkmängd: Cirka 1 100 000. Huvudstad: Mérida, som har cirka 60 000 invånare. Den största staden är Badajoz med cirka 150 000 invånare.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se



 

Tyska Oberstdorf har blivit en turistmagnet sommar som vinter

Direktflyg med Ryanair öppnar förutsättningar för svenskar att snabbt ta sig till den tyska vintersportorten. Hyr bil eller ta tåget från flygplatsen direkt in till Oberstdorf.


I Oberstdorf finns hela skalan från med hotell med enklare standard till lyxiga palats med SPA där det finns både inomhus- och utomhusbassäng. Där man kan få en drink vid bassängkanten av en artig kypare. Här frodas den tyska bastukulturen som skiljer sig från den svenska. Jo, tyskarna är lite speciella med sin nakenhet när det gäller bastubadande. Här sitter män och kvinnor nakna i samma bastu, och sitter man i badkläder händer det att man blir tillsagd att ta av sig. Något jag med stor förvåning råkade utför.



Här finns skidbackar för alla nivåer av åkare och vissa backar är väl anpassade för nybörjare med avgränsade områden med lätta hinder. Här finns också ett stort nätverk av längdåkningsspår. Med en tysk noggrannhet fungerar allt väldigt bra. De topprestauranger jag besökte hade bra mat och köerna flöt mycket bra trots att det var en hel del gäster.
När det gäller aktiviteter på kvällarna finns det i Oberstdorf en hel del mustiga härliga restauranger i tysk anda.


 
 
Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se

 

onsdag 6 februari 2013

Teneriffa: En golfupplevelse bland växter i extrema färger i kontrast till den blå Atlanten

Planet har landat på ett av de två flygfälten på Teneriffa. Datumet är den 13 juni och värmen är behaglig, mellan 20 och 25 grader i luften. Medan det hemma i Sverige är värmebölja. Litet av upp och nedvända världen. Klimatet här på denna ö- grupp utanför Afrikas kust är behaglig nästan året om.



Mina förväntningar är stora inför möjligheten att få spela på tre golfbanor av klass. Och redan på den första banan jag spelade på infriade mina förväntningar. Buenavista Golf i Teneriffas nordvästra hörnet, var en upplevelse. Den ligger vid bergskedjan Tana och i kanten till Atlanten, en bana designad av Severiano Ballesteros som öppnade under hösten 2003.

Det var en härlig känsla att spela på Buenavista golf resort med atlanten på ena sidan och en bergskedja på den andra

Det var en härlig känsla att spela med atlanten på ena sidan och en bergskedja på den andra. En bana jag kan rekommendera. För den som inte slår rakt kan den lätt betraktas som en bollslukarbana. Jag försäkrar att man lär sig snabbt att inte vara alltför envis med att få fram sina bollar i snåren mellan taggiga kaktusar. Damerna i bollen till trots, var jag vid ett tillfälle tvungen att dra ned byxorna för att dra ur massor med små och tunna gula kaktusstickor från mina lår. Varje gång jag sedan tog stans gick de stickor som var kvar i byxorna in i skinnet. Så den banan glömmer jag aldrig.

En bana som utmärkte sig för ordning och reda, där allt klaffade enligt plan var Golf Costa Adeje. Utöver att banan var trevlig att spela var golfbilarna försedda med GPS, där man vid varje Tee såg hur hålet såg ut. Och ute på farwai ställde man golfbilen vid bollen och kunde se hur långt det var till mitten av green.

Ta färjan till La Gomera
Teneriffa är hårt exploaterat för turism och man kan lätt bli trött på denna miljö med souvenirbutiker och restauranger. Medicinen heter La Gomera.

På denna mycket speciella ön finns en intressant hotellanläggning Hotel Jardín Tecina, på en klippa vid med en utsikt mot Atlanten. Här finns också en imponerande trädgårdsanläggning och detta ligger inte långt från Tecina Golf.

 


Denna golfbana är byggd efter samma princip som en slalombacke. Du tar dig upp till första Tee på berget stopp, och spelar dig sedan med till hål 18 och klubbhuset. Vissa hål är byggda på platåer av ett före detta bananplantage, här gäller det att ha kontroll över sina inspel, för att snabbt få stopp på bollen. En fantastisk miljö där man lätt får en känsla av att man är i en botanisk trädgård med växter i alla färger och former i kontrast till den blå Atlanten.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se

Azorerna ger ett spektra av teman med Golf, vandring, cykling och dykning

Azorerna ger ett spektra av teman med Golf, vandring, cykling och dykning



När jag satt där i planet på väg ned till Azorerna kom jag att tänka på de reaktioner jag fått av min omgivning, när jag berättat om mina planer på att spela golf på denna ögrupp. ”Regnar det inte mycket där” undrade en kamrat lite försiktigt. Medan andra inledde samtalet på paraplyer och stövlar.

Så här med facit i hand kan jag konstatera att visst regnade det en del på denna tropiska ö-grupp. Det speciella var ett mycket fint duggregn som nästan var behagligt eftersom det var varmt, omkring 20 grader Celsius. Vid några tillfällen kom det en skur som varade i cirka fem minuter för att avlösas av sol. Naturligtvis ger detta ombytliga klimat en fantastisk grönska. Något som var mycket tacksamt för öns mjölkbönder. Eftersom temperaturen håller från 11 grader på vintern till 26 grader på sommaren, hålls djuren ute på fälten och mjölkas ofta för hand på plats.




Är man intresserad av kultur, vandring golf eller något annat tema, kan Azorerna rekommenderas.
En av de guider jag talade med berättade att när Solresor startade sin stora satsning på Azorerna vädrade många bar- och restaurangägare morgonluft och förväntade sin en invasion av svenskar till sina näringsställen. Men det visade sig att dessa svenskar inte var vanliga dussinturister utan mer inriktade på upplevelser som vandring, cykling, dykning och gav sig iväg med sina trangiakök.
Det finns tre banor på öarna, två på huvudön Sao
Miguel och en bana på grannön Terceira
För oss golfare är den här ögruppen intressant med sin speciella natur som det är svårt att bli trött på. Det finns tre banor på öarna, två på huvudön Sao Miguel och en bana på grannön Terceira. Jag spelade på alla tre banorna. De håller en hög klass även om jag i första hand återvänder till Batalha som ligger en tjugo minuters bilresa från stadskärnan i Ponta Delgada på huvudön Sao Miguel.
När jag kom till staden Ponta Delgada på Sao Miguel reagerade jag på att alla bilar var väldigt små. Ja, deras vagnpark bestod mest av små smidiga bilar. Förklaringen var naturligtvis smala slingriga serpentinvägar och stadens trånga gränder, där det gällde att fälla in backspeglarna.


Som många andra vulkanista öar finns det här gått om varma källor. En mycket fin restaurang som vi besökte kokade sina kalopsliknande anrättningar genom att sänka den kokkärl i marken. Rent generellt var det hög klass på maten.

Text och foto: Göran Rydell.
www.bulletin.se